Jag förstod inte varför, men när jag sedan såg vår svarta djävul breda ut sig på mattan i vardagsrummet så for tankarna ohämmat till min gamla katt Måns.
Det måste ha varit nu i dagarna för några år sedan som han gick bort, min gamle trotjänare, min följeslagare sedan barnsben.
Jag kontrollerade min gamla blogg och det stämde.
I dag, för fyra år sedan, kom han aldrig mer hem från veterinären.
Jag hade väntat mig att min vän sedan 16 år tillbaka skulle vara i så pass bra form att han fick några år till, så att jag bara en kort tid till fick fortsätta vara hans vän.
Man ska vara glad för det man har och jag är glad för de djur vi har här men ibland saknar jag dig så, Måns.
Vila.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar